Ekocentrisk design för framtidens skogsbruk

December 16, 2020

Nyligen slutförde studenter på Designhögskolan vid Umeå universitet ett unikt projekt i samarbete med Skogstekniska klustret och flera stora aktörer i skogsindustrin. Men den tilltänkta klienten var inte industrin, utan naturen.

– I samarbete med dessa kreativa och kloka studenter har vi haft glädjen att utforska nya vägar framåt, med miljö och människa i fokus. Det är den här typen av tankar och koncept som behövs för att ta de nödvändiga stegen mot framtidens hållbara skogsbruk, säger Linda Nyström, vd för Skogstekniska klustret.

En plattform för öppen dialog mellan exempelvis samer och skogsbolag. Självgående skotare som lyhörda medarbetare i skogen. Och drönare som både kan användas i skogsbruket och i skolundervisningen samtidigt. Det är några exempel på vad studenter vid Designhögskolan har kommit fram till under höstens arbete. De flesta av dem kommer från kandidatprogrammet i industridesign, medan studenter från andra program vid Umeå universitet deltagit i projektet via en fristående kurs.

Uppdraget till studenterna formulerades av Designhögskolan i samarbete med Skogstekniska klustret med syftet att undersöka nya perspektiv inom design och skogsbruk. Alla de sex designkoncepten som studenterna tagit fram finns summerade i korthet längre ner.

– Genom att utse naturen och människan till ”klient” skapade vi en intressant perspektivförskjutning. Den tillät oss att se hållbarheten som ett system i relation till andra system. Det är en mycket komplex verklighet som studenterna har förhållit sig till och jag är djupt imponerad av hur de tagit sig an utmaningen, säger Monica Lindh Karlsson, kursansvarig lektor i industridesign vid Designhögskolan.

En lång rad aktörer från skogssektorn har medverkat i projektet: Sveaskog, Holmen, SCA, Norra Skog, Cranab, Vimek, Algoryx, SLU samt skogsentreprenörerna Gallringsproffs AB. Magnus Bergman, skogsteknisk chef på SCA, följde intresserat studenternas slutpresentationer nyligen (”mycket professionella”) och menar att flera delar och idéer är användbara i ett fortsatt utvecklingsarbete.

– Studenterna synliggör nya infallsvinklar kring vår verksamhet, vilket ger mig nya värdefulla insikter. Det som vid ett första intryck ger känslan att ”det går inte”, kan efter lite fundering göra att man ser nya möjligheter.

En digital plattform för öppen dialog

SYM - en plattform för ökad symbios. Bild: Designhögskolan, Umeå Universitet

Gruppen: Emilia Bengtsson, Emma Sundin, Frida Åberg, Isac Klemets, Oscar Némethy, Thea Burlin

Problemet: I vår research såg vi ett behov av en plattform för en öppen dialog mellan naturens olika intressenter. Vi valde därför att undersöka: Hur kan ett helhetsperspektiv på skogsbruket förbättra vårt symbiotiska förhållande till naturen och bidra till att skapa en mer hållbar framtid?

Lösningen: Vårt concept SYM är en digital plattform som syftar till att öka symbiosen mellan människa och natur genom att öppna upp för en mer demokratisk dialog mellan naturens alla intressenter.

Målet: Målet med vår digitala plattform är att skapa en starkare koppling mellan människan och naturen, en koppling som ökar vår medvetenhet genom att öppna för dialoger i samhället där naturens villkor sätts i fokus.

Upplevelsen: Projektet har utmanat och vidgat våra perspektiv. Vem har rätt att tala för naturen? Är det möjligt att göra alla perspektiv hörda? Vem äger skogen och hur definieras ägande?

En mänsklig länk mellan natur och maskin

Forest Curator. Bild: Designhögskolan, Umeå Universitet.

Gruppen: Algot Gustafsson, Axel Höijertz, Dana Hölzer, Karin Myhrberg och Stina Nilsson

Probemet: Vårt grundproblem blev att se till både naturens och skogsindustrins behov för en långsiktig och hälsosam relation.

Lösningen: Vårt koncept bygger på att separera människa från maskin i en ny arbetsroll, Forest Curator, som är den kommunicerande länken mellan skog och teknologi. En arbetsroll som kan ta beslut utifrån oberoende information och på så sätt ha ett långsiktigt förhållningssätt till både natur och industri.

Målet: Vi hoppas att detta koncept leder till en mer hälsosam relation mellan skogsindustrin och naturen, där fler medvetna val görs och resultaten är miljövänliga samt främjar naturens biodiversitet.

Upplevelsen: Att arbeta med detta projekt har varit väldigt utmanade och intressant. Både sett till ämnet med naturen som klient men även gällande den digitala arbetssituationen. Vi har alla fått en ny syn på naturen och skogsbruk under arbetets gång.

Artificiell intelligens i förarhyttens ruta

Gruppen: Emanuel Berglund, Lisa Selin, Mathias Nordin, Flora Jameson, Nina Långström, Joel Bystedt

Problemet: Hur kan vi se till så att maskinoperatören får relevant information, så att dennes beslut blir effektiva, men också etiskt och miljömässigt välgrundade.

Bild: Designhögskolan, Umeå Universitet

Lösningen: Konceptet består av två delar; en app som både skogsägare samt maskinförare använder och en AR-heads-up-display som sitter placerad i skogsmaskinens glasruta. AR-rutan är designad för att hjälpa föraren att fatta rätt beslut i skogen, utifrån behovet av biologisk mångfald och effektivitet. Den kan exempelvis visa vilka träd som bör kapas och vilka som bör sparas och våtmarker som bör undvikas.  

Målet: Vi hoppas att vårt koncept kan leda till att skogsbruket kan bli mer hållbart och samtidigt som maskinförarna får det lättare att fatta rätt beslut i skogen.

Upplevelsen: Det har varit väldigt intressant att jobba med detta projekt, speciellt med naturen som klient. Det har öppnat upp helt nya perspektiv och gett oss en helt annan förståelse för naturens behov och hur vi människor ofta helt förbiser dessa behov för att istället fokusera på ekonomisk vinning.

AR-baserat förarstöd. Bild: Designhögskolan, Umeå Universitet

Autonoma skotare som lyhörda medarbetare i skogen

Ambulo System. Bild: Designhögskolan, Umeå universitet.

Gruppen: Ellinor Werner, Petra Persson, Oscar Olsson, Lisa Holmgren och Nikita Zatonskiy.

Problemet: Vi såg ett problem kring markkompaktering. En fullastad skotare kan idag väga 40 ton, vilket är väldigt påfrestande för marken. I ett framtida klimat där det kommer vara mer nederbörd blir detta problem dessutom förvärrat på grund av markens mjukare sammansättning.

Lösningen: Lösningen vi tagit fram kallar vi för Ambulo System. Systemet består av en ny, autonom, skotare med ben istället för hjul. Denna mindre och lättare skotare ska arbeta tillsammans i grupp med flera skotare för att sprida ut den totala vikten men samtidigt upprätthålla en tillfredställande produktion. Den andra delen i systemet är planeraren, som har den viktiga uppgiften att koordinera skotarnas rutt med hjälp av en digital karta man har på armen och en stav som tar markprover.

Ambulo. Bild: Designhögskolan, Umeå universitet.

Målet: Vi hoppas att detta projekt ska vara inspirerande för skogsindustrin. Vårt projekt syftar till att belysa rådande problem inom virkestransport på avverkningsplatsen, och att bidra med ett koncept på en framtida lösning.

Upplevelsen: Det har varit en utmaning! Vi har haft naturen som klient, vilket var nytt för oss alla i gruppen. Det har väckt intressanta frågeställningar under designprocessen som varit utvecklande. Annars har vi fått en stor insikt i den svenska skogsindustrin och vikten av ett hållbart skogsbruk.

Teknik som förenar skogsbrukare och skolbarn

Mångfacetterad drönare. Bild: Designhögskolan, Umeå universitet.

Gruppen:  Daniel Wikström, Emma Dahlgren, Linn Yue Thomessen, Lisa Karlsson, Lotta Sahlin, Patrik Härnvall och William Lantz Winberg.

Problemet: Kan drönare användas som ett verktyg för att förbättra relationen mellan natur och människa?

Lösningen: Ett system med markgående fordon, med tillhörande drönare för att effektivt samla in data från skogsbruken. Denna data ska enkelt kunna delas mellan skogsägare och även kunna användas i skolan, som utbildningsmaterial. Till utbildningsmaterialet finns det även en interaktiv AR-baserad app, utvecklad för barn, för att lära sig mer om skogen, naturen och skogsbruket.

Målet: En sundare syn på skogsbruken med större transparens och mer hållbart tänkande. Samt att människor i det moderna samhället ska få en starkare koppling och relation till naturen.

Upplevelsen: Vi har lärt oss hur svårt det är att ha naturen som "uppdragsgivare" och hur olika syn vi människor kan ha på vad naturen egentligen är för något.

Uppmanar företagare att tänka över sina affärsmodeller

Credula Scanner. Bild: Designhögskolan, Umeå universitet

Gruppen: Hadi Hussein, Frida Ylitalo, Hanna Nilsson, Sanna Riihimäki, My Enetjärn, Mika Sinclair och Jesper Mattsson

Problemet: Hur kan vi skapa goda förutsättningar för biologisk mångfald och förflytta skogsindustrin till ett mer hållbart generationstänkande (”generational legacy”)? Vi såg två narrativ som hängde ihop men krävde varsina lösningar, dels hur vi människor värderar naturen och i förlängningen skapar företag utifrån dessa värderingar, dels skogsindustrins tudelade krav på att skydda biologisk mångfald och att tillgodose marknadens behov av material.  

Lösningen: En del av vår lösning är Credula Scanner, en värmesökande programvara som på ett interaktivt sätt påverkar användaren emotionellt, genom att lysa upp det liv i naturen som annars är osynligt för blotta ögat. Vi föreslår också ett nytt system för att dela upp skogen i sektioner som hjälper skogsbrukaren att separerar ytorna och skydda större delar av skogen för ett naturligt skeende.

Vad hoppas ni att detta skulle kunna leda till?

Vi hoppas inspirera individerna bakom företagen att reflektera över sina personliga värderingar och undersöka om dessa uttrycks i deras företagsmodeller. De objektiva lösningarna är praktiskt lagda som är implementerbara idag, och där hoppas vi kunna inspirera till omställning.

Upplevelsen: Vi kan alla enas runt det faktum hur viktig biodiversiteten är. Den genomsyrar alla system och är det grundläggande komplexa fundament som allt liv är beroende av. Vi kan på ett emotionellt och rationellt sätt argumentera med forskningsbasis för våra lösningar, och den kunskapen värderas högt av alla medlemmar.

Författare:
Hanna Kangassalo

Ekocentrisk design för framtidens skogsbruk

December 16, 2020

Nyligen slutförde studenter på Designhögskolan vid Umeå universitet ett unikt projekt i samarbete med Skogstekniska klustret och flera stora aktörer i skogsindustrin. Men den tilltänkta klienten var inte industrin, utan naturen.

– I samarbete med dessa kreativa och kloka studenter har vi haft glädjen att utforska nya vägar framåt, med miljö och människa i fokus. Det är den här typen av tankar och koncept som behövs för att ta de nödvändiga stegen mot framtidens hållbara skogsbruk, säger Linda Nyström, vd för Skogstekniska klustret.

En plattform för öppen dialog mellan exempelvis samer och skogsbolag. Självgående skotare som lyhörda medarbetare i skogen. Och drönare som både kan användas i skogsbruket och i skolundervisningen samtidigt. Det är några exempel på vad studenter vid Designhögskolan har kommit fram till under höstens arbete. De flesta av dem kommer från kandidatprogrammet i industridesign, medan studenter från andra program vid Umeå universitet deltagit i projektet via en fristående kurs.

Uppdraget till studenterna formulerades av Designhögskolan i samarbete med Skogstekniska klustret med syftet att undersöka nya perspektiv inom design och skogsbruk. Alla de sex designkoncepten som studenterna tagit fram finns summerade i korthet längre ner.

– Genom att utse naturen och människan till ”klient” skapade vi en intressant perspektivförskjutning. Den tillät oss att se hållbarheten som ett system i relation till andra system. Det är en mycket komplex verklighet som studenterna har förhållit sig till och jag är djupt imponerad av hur de tagit sig an utmaningen, säger Monica Lindh Karlsson, kursansvarig lektor i industridesign vid Designhögskolan.

En lång rad aktörer från skogssektorn har medverkat i projektet: Sveaskog, Holmen, SCA, Norra Skog, Cranab, Vimek, Algoryx, SLU samt skogsentreprenörerna Gallringsproffs AB. Magnus Bergman, skogsteknisk chef på SCA, följde intresserat studenternas slutpresentationer nyligen (”mycket professionella”) och menar att flera delar och idéer är användbara i ett fortsatt utvecklingsarbete.

– Studenterna synliggör nya infallsvinklar kring vår verksamhet, vilket ger mig nya värdefulla insikter. Det som vid ett första intryck ger känslan att ”det går inte”, kan efter lite fundering göra att man ser nya möjligheter.

En digital plattform för öppen dialog

SYM - en plattform för ökad symbios. Bild: Designhögskolan, Umeå Universitet

Gruppen: Emilia Bengtsson, Emma Sundin, Frida Åberg, Isac Klemets, Oscar Némethy, Thea Burlin

Problemet: I vår research såg vi ett behov av en plattform för en öppen dialog mellan naturens olika intressenter. Vi valde därför att undersöka: Hur kan ett helhetsperspektiv på skogsbruket förbättra vårt symbiotiska förhållande till naturen och bidra till att skapa en mer hållbar framtid?

Lösningen: Vårt concept SYM är en digital plattform som syftar till att öka symbiosen mellan människa och natur genom att öppna upp för en mer demokratisk dialog mellan naturens alla intressenter.

Målet: Målet med vår digitala plattform är att skapa en starkare koppling mellan människan och naturen, en koppling som ökar vår medvetenhet genom att öppna för dialoger i samhället där naturens villkor sätts i fokus.

Upplevelsen: Projektet har utmanat och vidgat våra perspektiv. Vem har rätt att tala för naturen? Är det möjligt att göra alla perspektiv hörda? Vem äger skogen och hur definieras ägande?

En mänsklig länk mellan natur och maskin

Forest Curator. Bild: Designhögskolan, Umeå Universitet.

Gruppen: Algot Gustafsson, Axel Höijertz, Dana Hölzer, Karin Myhrberg och Stina Nilsson

Probemet: Vårt grundproblem blev att se till både naturens och skogsindustrins behov för en långsiktig och hälsosam relation.

Lösningen: Vårt koncept bygger på att separera människa från maskin i en ny arbetsroll, Forest Curator, som är den kommunicerande länken mellan skog och teknologi. En arbetsroll som kan ta beslut utifrån oberoende information och på så sätt ha ett långsiktigt förhållningssätt till både natur och industri.

Målet: Vi hoppas att detta koncept leder till en mer hälsosam relation mellan skogsindustrin och naturen, där fler medvetna val görs och resultaten är miljövänliga samt främjar naturens biodiversitet.

Upplevelsen: Att arbeta med detta projekt har varit väldigt utmanade och intressant. Både sett till ämnet med naturen som klient men även gällande den digitala arbetssituationen. Vi har alla fått en ny syn på naturen och skogsbruk under arbetets gång.

Artificiell intelligens i förarhyttens ruta

Gruppen: Emanuel Berglund, Lisa Selin, Mathias Nordin, Flora Jameson, Nina Långström, Joel Bystedt

Problemet: Hur kan vi se till så att maskinoperatören får relevant information, så att dennes beslut blir effektiva, men också etiskt och miljömässigt välgrundade.

Bild: Designhögskolan, Umeå Universitet

Lösningen: Konceptet består av två delar; en app som både skogsägare samt maskinförare använder och en AR-heads-up-display som sitter placerad i skogsmaskinens glasruta. AR-rutan är designad för att hjälpa föraren att fatta rätt beslut i skogen, utifrån behovet av biologisk mångfald och effektivitet. Den kan exempelvis visa vilka träd som bör kapas och vilka som bör sparas och våtmarker som bör undvikas.  

Målet: Vi hoppas att vårt koncept kan leda till att skogsbruket kan bli mer hållbart och samtidigt som maskinförarna får det lättare att fatta rätt beslut i skogen.

Upplevelsen: Det har varit väldigt intressant att jobba med detta projekt, speciellt med naturen som klient. Det har öppnat upp helt nya perspektiv och gett oss en helt annan förståelse för naturens behov och hur vi människor ofta helt förbiser dessa behov för att istället fokusera på ekonomisk vinning.

AR-baserat förarstöd. Bild: Designhögskolan, Umeå Universitet

Autonoma skotare som lyhörda medarbetare i skogen

Ambulo System. Bild: Designhögskolan, Umeå universitet.

Gruppen: Ellinor Werner, Petra Persson, Oscar Olsson, Lisa Holmgren och Nikita Zatonskiy.

Problemet: Vi såg ett problem kring markkompaktering. En fullastad skotare kan idag väga 40 ton, vilket är väldigt påfrestande för marken. I ett framtida klimat där det kommer vara mer nederbörd blir detta problem dessutom förvärrat på grund av markens mjukare sammansättning.

Lösningen: Lösningen vi tagit fram kallar vi för Ambulo System. Systemet består av en ny, autonom, skotare med ben istället för hjul. Denna mindre och lättare skotare ska arbeta tillsammans i grupp med flera skotare för att sprida ut den totala vikten men samtidigt upprätthålla en tillfredställande produktion. Den andra delen i systemet är planeraren, som har den viktiga uppgiften att koordinera skotarnas rutt med hjälp av en digital karta man har på armen och en stav som tar markprover.

Ambulo. Bild: Designhögskolan, Umeå universitet.

Målet: Vi hoppas att detta projekt ska vara inspirerande för skogsindustrin. Vårt projekt syftar till att belysa rådande problem inom virkestransport på avverkningsplatsen, och att bidra med ett koncept på en framtida lösning.

Upplevelsen: Det har varit en utmaning! Vi har haft naturen som klient, vilket var nytt för oss alla i gruppen. Det har väckt intressanta frågeställningar under designprocessen som varit utvecklande. Annars har vi fått en stor insikt i den svenska skogsindustrin och vikten av ett hållbart skogsbruk.

Teknik som förenar skogsbrukare och skolbarn

Mångfacetterad drönare. Bild: Designhögskolan, Umeå universitet.

Gruppen:  Daniel Wikström, Emma Dahlgren, Linn Yue Thomessen, Lisa Karlsson, Lotta Sahlin, Patrik Härnvall och William Lantz Winberg.

Problemet: Kan drönare användas som ett verktyg för att förbättra relationen mellan natur och människa?

Lösningen: Ett system med markgående fordon, med tillhörande drönare för att effektivt samla in data från skogsbruken. Denna data ska enkelt kunna delas mellan skogsägare och även kunna användas i skolan, som utbildningsmaterial. Till utbildningsmaterialet finns det även en interaktiv AR-baserad app, utvecklad för barn, för att lära sig mer om skogen, naturen och skogsbruket.

Målet: En sundare syn på skogsbruken med större transparens och mer hållbart tänkande. Samt att människor i det moderna samhället ska få en starkare koppling och relation till naturen.

Upplevelsen: Vi har lärt oss hur svårt det är att ha naturen som "uppdragsgivare" och hur olika syn vi människor kan ha på vad naturen egentligen är för något.

Uppmanar företagare att tänka över sina affärsmodeller

Credula Scanner. Bild: Designhögskolan, Umeå universitet

Gruppen: Hadi Hussein, Frida Ylitalo, Hanna Nilsson, Sanna Riihimäki, My Enetjärn, Mika Sinclair och Jesper Mattsson

Problemet: Hur kan vi skapa goda förutsättningar för biologisk mångfald och förflytta skogsindustrin till ett mer hållbart generationstänkande (”generational legacy”)? Vi såg två narrativ som hängde ihop men krävde varsina lösningar, dels hur vi människor värderar naturen och i förlängningen skapar företag utifrån dessa värderingar, dels skogsindustrins tudelade krav på att skydda biologisk mångfald och att tillgodose marknadens behov av material.  

Lösningen: En del av vår lösning är Credula Scanner, en värmesökande programvara som på ett interaktivt sätt påverkar användaren emotionellt, genom att lysa upp det liv i naturen som annars är osynligt för blotta ögat. Vi föreslår också ett nytt system för att dela upp skogen i sektioner som hjälper skogsbrukaren att separerar ytorna och skydda större delar av skogen för ett naturligt skeende.

Vad hoppas ni att detta skulle kunna leda till?

Vi hoppas inspirera individerna bakom företagen att reflektera över sina personliga värderingar och undersöka om dessa uttrycks i deras företagsmodeller. De objektiva lösningarna är praktiskt lagda som är implementerbara idag, och där hoppas vi kunna inspirera till omställning.

Upplevelsen: Vi kan alla enas runt det faktum hur viktig biodiversiteten är. Den genomsyrar alla system och är det grundläggande komplexa fundament som allt liv är beroende av. Vi kan på ett emotionellt och rationellt sätt argumentera med forskningsbasis för våra lösningar, och den kunskapen värderas högt av alla medlemmar.

Författare:
Hanna Kangassalo